I dag har jeg den store glede å ønske Karin Brunk Holmqvist velkommen til bloggen min:
(Foto: Peter Carlsson)
Karin Brunk Holmqvist har trollbundet leserne med sine hjertevarme romaner om gamle mennesker på den svenske landsbygden, og da "Potensgiverne" ble utgitt i Norge i fjor tok det ikke lang tid før den nådde toppen av bestselgerlistene. En stor porsjon leseglede, humor, mye sjarm og nærhet gjorde at norske bokkjøpere trykket "Potensgiverne" til sine bryst.
Men det var ikke gitt at det var forfatter Holmqvist skulle bli. Hun debuterte først som femtiåring, inntil da hadde hun blant annet arbeidet som sosionom. Ti år etter debuten ble hun forfatter på heltid og har i dag skrevet ni bøker, og suksessen hun har opplevd er intet mindre enn utrolig. Hun har ikke fått mye spalteplass i media, mange av bøkene hennes har ikke en gang blitt anmeldt, men ryktet om dem har danset fra leser til leser og slikt blir det høyt boksalg av.
I disse dager er hun aktuell med boken "Rapsgubbene" på norsk. Her møter vi brødrene Henning og Albert som lever et stille liv, men det skal fort forandre seg når det blir oppdaget spor etter romvesener i rapsåkeren bak brødrenes hus."Rapsgubbene" kom ut for første gang i Sverige i 2005 og i Danmark i 2009, og nå skal vi få opplevde den.
Her kan du lese mer om forfatteren, hennes tanker om suksessen og selvsagt om "Rapsgubbene":
Din nye bok ”Rapsgubbene” er nå ute på norsk. Kan du fortelle litt om den boken?
"Rapsgubbene" handlar om ett äldre brödrapar som bor på ett litet undantag och lever ett stilla och lugnt liv ute på landsbygden. Vardagen består av cykelturer till handelsboden och att hålla ett öga på föräldrahemmet. När de går ut för att kissa sista gången på kvällen brukar de ställa sig bakom sitt gamla skjul. Därifrån har de en fin utsikt över en rapsåker ner mot sitt gamla föräldrahem. Föräldrarna är döda men bröderna är ändå intresserade av vad som ska hända med huset.
En dag får de till sin förskräckelse veta att huset har sålts och ska bli ett behandlingshem för missbrukande kvinnor. Sedan börjar det gå rykten på byn om märkliga rundlar i rapsåkern. En dag när bröderna kommer hemcyklande till sin gårdsplan befinner sig ett teve-team där och plötsligt befinner de sig i ett direktsänt nyhetsprogram. Ett litet missförstånd vid den här intervjun gör att hela karusellen drar igång. Som vanligt handlar boken om äldre människor och kollissionen när nytt möter gammalt. Det är en varm, ömsint och humoristisk bok om ett stycke landsbygd som är på väg att försvinna.
Hvordan fikk du ideen til å skrive ”Rapsgubbene”?
Berättelsen liksom bara kom till mig som de ofta gör. En stor politisk strid i min hemkommun under tiden som jag var aktiv politiker gjorde också att jag fick ideér till storyn. Ett stort bolag ville bryta värdefulla mineraler ur berggrunden under åkrarna i min bygd. Sedan skruvade jag till detta så att det blev en helt sanslös historia.
Du har til sammen skrevet ni romaner med hverdagsmennesker og landsbygda i hovedrollene. Hva er bakgrunnen for at du har valgt å konsentrere deg om nettopp det nære i bøkene dine?
Jag har ett valspråk som lyder ”Enkelheten är storheten”. Dramatiken finns egentligen i vardagen om man bara han sina sinnen öppna. Jag tror att det är just detta som har gjort att mina böcker har nått så stora framgångar. Det skrivs inte så mycket böcker med humor och om äldre människor. Mina vardagsskildringar gör att läsarna har lätt att identifiera sig med romanpersonerna. I mitt tidigare sociala arbete kom jag i kontakt med mycket udda, speciella människor som ofta kommit från samhällets skuggsida och det är dem jag vill lyfta fram i mina böcker på ett ömsint sätt och visa att de har mod till att förändra sina liv efter sina egna förutsättningar.
Jag bor själv på landsbygden och jag har alltid tyckt om äldre människor. De har så mycket visdom och klurigheter inom sig.
Kan du fortelle litt om hva som gjorde at du ble forfatter, og veien fra manuset på din første bok var skrevet og til du ble antatt av et forlag?
Jag har alltid haft en livlig fantasi och jag har skrivit i princip så länge som jag kunnat skriva. Jag har kvar min första lilla bok som jag skrev när jag var sju år gammal. Jag har haft ett rikt liv och arbetat bland människor som har det svårt. Jag har varit övervakare åt både social- och kriminalvården. Jag har gjort personutredningar i brottmål till tingsrätterna, vapenfriutredningar och jag har också varit nämndeman i tingsrätten under många år. Jag tror att mitt sociala arbete gjort mig till en god iakttagare, något som jag haft glädje och nytta av i mitt skrivande. Även om det är preskriberat idag, var jag också trollkarl och mannekäng i mina yngre dagar.
Som vuxen utbildade jag mig till socionom och arbetade i tjugo år som personalansvarig och kompetensutvecklare. Till en början skrev jag parallellt med mitt ordinarie arbete. Mina fyra första böcker kom ut på ett litet lokalt förlag med mycket begränsad spridning. Efter att jag kom till Kabusas förlag i Göteborg började försäljningssiffrorna att öka och sedan snart sex år tillbaka är jag författare på heltid.
Jag är ytterst priviligierad eftersom jag aldrig blivit refuserad utan alltid fått mina manus antagna. Mitt nuvarande förlag Kabusa Böcker sökte själv upp mig och jag skickade således aldrig in ett manus. Givetvis stärkte detta mig, att bli efterfrågad.
Hvordan går du frem for å utvikle og å bygge opp en fortelling, og har du spesielle ritualer når du skriver og arbeider?
Jag börjar med att försöka hitta en fyndig titel som väcker intresse. I detta läge vet jag egentligen inte så mycket själv om storyn. Jag starta datorn och börjar skriva och sedan kommer berättelsen bara efterhand. Jag vill aldrig skriva ett synopsis innan, eftersom jag är rädd att jag då blir för styrd i mitt skrivande. Jag vill ta ut svängarna efterhand som ideér dyker upp.
Jag har ett arbetsrum i anslutning till vår bostad, fast med en separat ingång. Jag vill att det ska kännas som jag går till mitt arbetet och lämnar hemmet bakom mig. Jag kallar rummet för ”tysta rummet” eftersom jag inte har någon telefon där och anhöriga och vänner får inte komma dit när jag vistas där.
Hvis du selv kunne velge hva en journalist skulle spørre deg om, hvilket spørsmål ville du gjerne hatt og hva ville du da svare?
Är du mycket ute och framträder är en bra fråga. På den svarar jag att jag har haft förfrågningar på 119 framträdanden hittills i år. Självklart har jag fått tacka nej till väldigt många. Men jag försöker ändå vara ute och möta mina läsare så mycket som möjligt. Författarskapet är ju ett ensamarbete och det känns värdefullt att komma ut och träffa sina läsare. Men visst, det blir många och långa resor eftersom jag inte vågar flyga. Jag åker inte hiss heller. Jag är rädd för fel saker helt enkelt. Jag skulle våga klättra på brandstegar längs husfasader massor av våningar på väg till hembesök hos en farlig kriminell person. Men, att ta mig två våningar med hiss på tex ett hotell är en omöjlighet. Tiden i bilen utnyttjar jag genom att sitta och fundera på pågående bok.
Eksisterer det noen planer om å filmatisere noen av bøkene dine?
Jo, det finns intresse från ett par olika filmbolag. Min förläggare på Kabusa Böcker håller i förhandlingarna till filmrättigheterna. Dels har det diskuterats biograffilm men det har även varit intresse av fristående avsnitt av ett par av böckerna att sändas på teve. Vad jag har förstått är det dock långa och ovissa processer.
Hvem er dine favorittforfattere, og hvem inspirerer deg mest?
Fritiof Nilsson Piraten är min favoritförfattare. Han föddes 1895 och dog 1972. Han är den svenska skrönans mästare. Han kommer från Skåne liksom jag. Han lär ha varit en riktig lögnare och har låtit rista in följande rader på sin gravsten: ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.
Fritiof-Nilssonsällskapet är det största litterära sällskap i Sverige med cirka 3 500 medlemmar. Varje år delas ut ett pris till någon som verkar i hans anda. Prissumman är på 75 000 kronor. Piraten skrev mustigt och humoristiskt och han har verkligen inspirerat mig. Bland nyare författare tycker jag om Gerda Antti, Håkan Nesser och Anne Holt bl.a.
Ni bøker har du foreløpig utgitt i Sverige, kommer det flere?
Jag är idag ålderspensionär men har ingen avsikt att sluta skriva så länge som jag har mina trogna läsare - och så länge som jag tycker det känns roligt att skriva. Mitt mål är att komma ut med en bok varje år.
Hvis du kun skulle lese tre bøker i høst, hvilke bøker ville du da velge deg?
Blodläge av Johan Theorin. Fabrikör Liljeroos luftskepp av Arto Paasilinna. Eremitkräftorna av Anne B.Ragde,
Helt til slutt. Er det noe du har lyst til å legge til?
Jag är tacksam över det fantastiska mottagandet jag fått i Norge. Dels mina böcker men också för all vänlighet som kom mig till del i samband med min turné i Norge i december i fjol. Silke forlag har också stor del i mina framgångar.Dessa underbara, kvinnliga medarbetare som har trott på mig och mina böcker och som gjort en fantastisk lansering. Därför är det med förväntan och glädje jag ser fram mot en ny turné i Norge under oktober i år.
Tusen takk for at du kunne stille opp på dette, Karin Brunk Holmqvist.
Rapsgubbene er altså ute i disse dager og skal etter sigende være en fortelling i tråd med det Holmqvist ga oss i "Potensgiverne". Her kan du lese et utdrag av boken. Hvis du har lyst til å møte forfatteren, kommer Holmqvist til Norge igjen i oktober. Labels: bestselger, Karin Brunk Holmqvist, landsbygda, Potensgiverne, Rapsgubbene, Silke Forlag, sjarm, Sverige
