Forlag: Månpocket
Sideantall: 352
Utgitt: Mars 2011
Kilde: Kjøpt
Verdt å vite: Dette er Ninni Schulmans debutroman. Schulman er journalist i Expressen i Sverige. Deler av boken er basert på en sann hendelse. Oppfølgeren, Pojken som slutade gråta, kommer ut på svensk i januar 2012.
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från
sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade.
Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och
Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda
har levt ett dubbelliv. En tid senare hittas en ung flicka
mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös
hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det
vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av
sina största utmaningar.Journalisten Magdalena Hansson har
lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga
adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och
deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i
uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig
känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet
närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som
vissa gör vad som helst för att dölja.
God krim
Tidligere i år bestemte jeg meg for å lese flere bøker på svensk, inspirert av flere bloggere som gjør det samme. Flickan med snö i håret var en av bøkene jeg bestilte, og den første jeg leste. Av ulike grunner har jeg ikke fått blogget om den før nå, men det er ikke fordi den ikke var god. Det var den nemlig!
Journalisten Magdalena Hansson er nyskilt og har flyttet til Hagfors for å begynne på nytt sammen med adoptivsønnen Nils. I Hagfors har hun fått seg jobb i den lille lokalavisen Värmlandsbladet. Det blir en overgang å komme tilbake til stedet hvor hun vokste opp. Den lille bygden rystes dessuten snart av en forsvinningssak. En 16 år gammel jente forsvinner på nyttårsaften. Så blir det funnet en drept pike i en jordkjeller...
Jeg syntes at det gikk overaskende lett å lese på svensk. Jeg hadde kjøpt inn en liten svensk/norsk ordbok,og slo opp enkelte ord i den underveis, men i all hovedsak forsto jeg det meste uten den. Jeg synes også det ga historien mer stemning og sjel å lese den på originalspråket.
Historien Ninni Schulman forteller er veldig standard slik den pleier å være i disse journalistkrimmene. En forbrytelse har funnet sted, og den kvinnelige journalisten får oppgaven med å dekke saken. Uten å ville det, blir hun selv personlig involvert og kommer i fare. Du kjenner sikkert igjen dette fra Liza Marklund sine bøker.
Magdalena Hansson har også mye å stri med ved siden av jobben. Forholdet til eks - mannen er ikke hjertelig. På hjemplassen møter hun dessuten igjen en gammel kjæreste. Også elementer vi kjenner godt igjen fra krim av denne typen.
I den lille bygden er det flere personer som virker mistenkelige. Det foregår dessuten ting under overflaten, alt er ikke like idyllisk som det kan virke.
Selv om dette er en krim, bruker Schulman vel så mye tid på å skildre menneskelige relasjoner og reaksjoner. Til tider kommer dette mer i sentrum enn selve etterforskningen, samtidig er det en naturlig forlengelse av denne. Hun skriver om det å bli alenemor igjen etter en skilsmisse og om hvordan det oppleves for en familie når et barn forsvinner. Det er også satt av plass til å skildre dilemmaer som kan oppstå mellom ens profesjonelle rolle og arbeid, og forhold som vedrører ens familie. Alle disse tingene er elementer jeg kjenner godt igjen fra for eksempel Karin Fossum sine bøker.
Den vardagliga scenen gjorde henne varm. Så skört det var ändå, deras liv tilsammans, tänkta hon medan hon lade et gammalt påslaken över vindusrutan för at slippa skrapa is morgonen därpå, ock tryckte i sladden till motorvärmaren. Så mycket mörker utanför, bare en tunn glasruta emellan. Men ännu en dag hade de fått i alle fall, ännu en kväll skulla de få vara en familj.
Det merkes godt at Schulman er journalist, for boken tar også opp samfunnsaktuelle spørsmål. Jeg skal ikke røpe for mange av temaene her, men det er ting som berører en som leser.
Jeg nevnte at Schulman er mer opptatt av menneskene i denne historien, enn selve forbrytelsen. Jeg opplevde at politiet i denne historien brukte litt for lang tid på enkelte felt i etterforskningen. Nå kan det selvsagt være at treg politietterforskning, selv etter et drap, er vanlig på et lite sted og ved et lite politikammer. Det vet jeg ikke så mye om.
Boken engasjerte meg veldig, den hadde et godt driv, mye på grunn av vekslingen mellom de ulike personene og hendelsene. Jeg ble holdt lenge på pinebenken før flere av hendelsene i boken ble avklart, og ikke minst utviklet jeg sympati for flere av karakterene i boken.
Flickan med snö i håret er en svært god debut, og jeg kommer helt klart til å lese Sculmans neste bok også. Fortsetter hun slik som dette tror jeg hun fort kan bli et stort krimnavn.
Andre anmeldelser:
Bokhora
Deckarhuset
Paulas bokblogg
Vickes Boklåda
Flygarens bokblogg
Ninni Schulman blogger her.
Labels: bok og samfunn, bokanmeldelse, deckare, Flickan med snö i håret, Hagfors, journalistkrim, krim, månedens svenske, Ninni Schulman, terningkast 5
